Invasionen av franska Nordafrika i november 1942 syftade till en ockupation av Marocko, Algeriet och Tunisien. Därigenom skulle en kniptång skapas och Rommels styrkor skulle krossas. Operationen var militärt önskvärd men den var också förankrad i politiska hänsynstaganden. Samtidigt som sovjetiska trupper började slå tillbaka krävde Stalin att de allierade skulle öppna en andra front i Europa dvs. en invasion av Frankrike. Churchill var medveten om att en sådan operation inte skulle vara möjlig att genomföra förrän tidigast under 1943 men många tyckte olika. Dwight D. Eisenhower och några andra generaler lade fram en invasionsplan med namnet "Bolero". Efter några möten mellan Storbritannien och USA kom man dock överens om att en invasion av Frankrike inte var att tänka på ännu. Man genomförde dock en "miniinvasion" vid Dieppe som ett prov på om en senare invasion var möjlig. Trots att oper ationen blev en katastrof fick man värdefulla erfarenheter om vad som skulle behövas i en invasion i full skala. För att bevisa sin politiska vilja gentemot Sovjet kom man då överens om Operation Torch. Till befälhavare över den amerikanska 2. Armékåren utsågs generalmajor George C. Patton.

Operationen inleddes den 7 november, olika grupper anföll Casablanca i Marocko, Oran i Algeriet och Algeriets huvudstad Alger. De franska försvararna var förståeligt nog osäkra på vilken sida de skulle strida på. Flertalet franska befälhavare sympatiserade med de allierade men de hade order från tyskstyrda Frankrike att göra motstånd, därför utkämpades bittra strider. Den 10 november kom man överens om en vapenvila för hela franska Nordafrika och anfallet riktades nu mot Tunisien. Under tiden hade axeltrupper börjat anlända till Bizerte och Tunis både sjö och flygvägen för att säkra Tunisien och Panzerarmee Afrikas rygg. Fransmännen som befann sig mellan Axeltrupperna och de allierade visste inte vilken sida de tillhörde förrän i mitten av november då de bildade en bräcklig försvarslinje mot axelmakterna. Den brittiska 1. Armén som gått in i Tunisien under ledning av general Andersson stötte på fienden den 20 november men axelmakternas trupper kunde inte snabbt drivas tillbaka och på julaftonen var man tvungen att överge tanken på en snabb erövring av Bizerte och Tunis. 110 000 man hade deltagit i operation Torch som nått enastående framgångar. Målet att strategiskt ockupera Nordafrika hade uppnåtts. Det var den första gemensamma allierade operationen och den första amfibieoperationen.

NÄSTA STYCKE

Index | Före | Europa | Afrika | Asien | Efter | Bilder