web hosting short URLs photo sharing

I slutet av september fick MacArthur igenom sin vilja att få infria sitt löfte att befria Filippinerna. Många ville istället gå förbi Filippinerna och erövra Formosa. Den 20 oktober skulle ön Leyte i centrala Filippinerna anfallas av Nimitz och MacArthurs förenade styrkor. Under tiden hade allierade styrkor minskat japanernas förmåga att motverka en landstigning på Filippinerna genom att bl a ta ön Peleliu, isolera japanernas baser på Moluckerna och angripa Ryukyoöarna.

Den 17 oktober anlände viceamiral Kinkaids 7. flotta till Leytebukten med 174 000 man ur den amerikanska 6. armén. Under 2 dagar bombarderades ön som endast försvarades av 1 division eftersom en väntad förstärkning på ytterligare 7 divisioner inte hunnit komma ännu. Den 20 oktober upprättades ett brohuvud längs en 27 km lång front. Japanerna höll sig passiva och lade upp en komplicerad plan som på kort sikt skulle kunna ge stora fördelar om den lyckades, men som kunde få långsiktiga återverkningar om den misslyckades. I planen blev man tvungna att ta fasta på att japanerna led desperat brist på flygplan och flygplansbesättningar , hangarfartygen hade kvar mindre än hälften av sin flygplansstyrka. Man lade även till en tankegång som var främmande för västerlänningar men som amerikanerna redan varit i kontakt med: att acceptera självmord som en ärofull död för en krigare. Viceamiral Ozawa fick order om att föra sin flotta tillfarvattnen öster om Luzon som ett gigantiskt bete. Detta skulle enligt planerna locka viceamiral Mitschers hangarstyrka till en strid, som med all sannolikhet skulle resultera i att Ozawas flotta förintades, men som samtidigt skulle lämna invasionsstyrkan på Leyte utan skydd. Då skulle viceamiralerna Kurita och Nishimura genomföra ett kniptångsanfall mot Leyte med sina båda flottor. Även om resultatet blev det största sjöslaget världen någonsin skådat lyckades inte den japanska planen helt och hållet.

Amerikanerna konfronterades under slaget med de ökända kamikazeattackerna, kamikaze betyder gudomlig vind. Det var fanatiska piloter på självmordsuppdrag i flygplan som i praktiken byggts om till flygande bomber. Om de flögs in i däcket eller överbyggnaden på ett fartyg var kamikazeflygplanen ett fruktansvärt vapen. Efter mycket hårda strider gick tillsist amerikanerna vinnande ur slaget om Leytebukten som vad tonnaget beträffar var historiens största sjöslag, örlogsfartyg på totalt 2 miljoner ton deltog. Om man räknar antal fartyg var dock Skagerackslaget 1916 större, det omfattade 10 fler fartyg än de 244 som deltog i Leytebukten. Japanerna förlorade osannolika 306 000 ton och amerikanerna 37 000 ton. Vägen mot Filippinerna låg nu öppen.

På Leyte hade situationen under november börjat påminna om ett dödläge. Inte förrän efter en andra landstigning vid Ormoc den 7 december kunde amerikanerna skaffa sig ett överläge. Den 25 december hade allt organiserat japanskt motstånd på ön upphört men isolerade drabbningar pågick fram till mars. Erövringen av Leyte kostade amerikanerna 3500 i döda. Den 15 december hade den lilla ön Mindoro tagits. Därifrån skulle man skicka flygplan mot amerikanernas nästa mål Luzon, Filippinernas huvudö. Yamashita hade på Luzon 250 000 man, men endast 150 flygplan. Han hade pga. den japanska flottans nederlag mycket små chanser att få förstärkningar. Den 2 januari seglade viceamiral Oldendorfs flotta mot Luzon för att bombardera ön. De utsattes för omfattande kamikazeattacker som orsakade stora skador. Den 7 kunde man äntligen inleda bombardemanget efter det att hangarfartygens plan anfallit och drivit bort de japanska flygplanen från ön. Den 9 januari 1945 landsteg amerikaner ur den 6. armén och väntade sig ett hårt motstånd. Yamashita hade bestämt sig för att anfalla efter det att amerikanerna upprättat sitt brohuvud och inringa dem, därför fanns nu inte en japan i sikte.

Den 6 armén delades in i 2 kårer. Den ena under generalmajor Swift skulle säkra den vänstra flanken för den planerade marschvägen, den andra under generalmajor Griswold skulle rycka fram till och inta Manila. I Manila uppkom de enda gatustriderna under Stillahavskriget. Striderna var hårda och blodiga och krävde över 100 000 civilas liv, de civila hade förbjudits att lämna staden av japanerna. Manila föll den 3 mars 1945, då låg staden i ruiner och 6500 amerikaner hade dödats eller sårats. Praktiskt taget alla av de 17 000 japaner som försvarade staden dödades. Under tredje veckan i mars rensades Bataanhalvön från japanska trupper. Försvararna av ön Corregidor hade kapitulerat den 28 februari. I mitten av april var japanerna officiellt borta från mellersta Luzon och Manilabukten. Den fanns dock fortfarande 200 000 japanska soldater under Yamashitas befäl på norra och sydöstra Luzon. Från mars till juni anfölls de av amerikanerna men vid krigets slut fanns fortfarande 65 000 japaner kvar i ett bergsfäste.