|
Från Polen till Norge
Polen och Finland
När Storbritannien och Frankrike i september förklarat Tyskland krig väntade de sig, precis som den övriga världen ett snabbt händelseförlopp och en upprepning av den krigföring som använts i det första världskriget. Trots att Hitler var på god väg att underlägga sig Polen såg den övriga världen fortfarande på händelserna som ett låtsaskrig, i Polen tyckte man dock annorlunda. Den 3 september hade polackerna redan varit i hård strid i nästan 3 dygn.
Den tyska blitzkrieg taktiken användes med mycket stor effektivitet. Polen invaderades med 48 divisioner understödda av 1400 flygplan. Trots detta lyckades man bara delvis att slå ut den polska flygförsvaret som endast bestod av 400 stridsdugliga plan. De polska piloterna slogs med hjältemod och förvånansvärd styrka under hela kriget. Den 5 september hade tyskarna efter märkbara svårigheter tagit sig så nära Warszawa att den polska regeringen flydde från staden. Den 8 september började striden om Warszawa på allvar, i en första attack förlorade tyskarna 60 stridsvagnar och man insåg att man behövde förstärkningar inför den slutgiltiga attacken. Den 15 september var staden omringad men trots massiva flyganfall och enorma bränder i staden höll polackerna ut till den 27, då polackerna i Warszawa tvingades kapitulera. Striden om Polen var över. Sovjet hade samtidigt även dom gått in i Polen från öster men de mötte nästan inget motstånd. Polen tyckte knappast att detta var ett låtsaskrig, man hade förlorat 50 000 i döda och 1 miljon i krigsfångar samtidigt som över 100 000 hade flytt landet. Tyskland hade förlorat 10 500 i striderna, segern blev inte så lättköpt som man väntat sig.
I Storbritannien och Frankrike hände inte mycket. Trots att Polen vädjat till Frankrike om hjälp hände nästan inget. USA var bundet av sina neutralitetslagar från 1930-talet men 5 andra länder gick in på de allierades sida och förklarade Tyskland krig. Australien, Nya Zeeland och Brittiska Indien den 3 september. Sydafrika den 6 och Kanada den 10. Trots allt detta var det lugnt på land, dock inte till sjöss. Sjökriget hade mer eller mindre börjat den 3 september. En rad sammanstötningar följde där britterna drabbades av de klart svåraste förlusterna. Trots detta var det inte det fullskaliga krig som alla väntat sig. Man kan inte säga att Hitler lyckades med allt under 1939.
De allierade var överlägsna i styrka till havs medan Tyskland var klart överlägsna i luften med luftwaffe. Royal Air Force (RAF) var mycket efter i utvecklingen och många av deras plan var tom föråldrade. Detta var följden av de låga försvarsanslagen i slutet av 1930-talet. På marken hade Tyskland 53 divisioner med moderna vapen, Frankrike 28 divisioner med mycket vapen från första världskriget. Britterna var även de dåligt utrustade och de led av att vara för beroende av skyttegravskrig. En sak som diskuterats efter kriget är frågan varför de allierade inte anföll Tyskland när de koncentrerade sina trupper till Polen. Svaret är troligen att Frankrike mobiliserade för långsamt och att man från de allierades sida inte trodde på ett rörligt krig samtidigt som man med all rätt hade stor respekt för luftwaffes styrka. Många menar att ett anfall endast skulle mött svagt motstånd medan andra menar motsatsen, frågan debatteras ännu.
Världens ögon togs från Hitlers krig när Sovjet i slutet av november 1939 anföll Finland trots ickeaggressionspakten länderna emellan från 1932. Syftet var att lägga under sig även finskt territorium och ytterligare stärka imperiet. Så inleddes finska vinterkriget där Finland bevisade att lokalkännedom och uthållighet kan triumfera över en total övermakt.
Fältmarskalk Mannerheim, en 72-årig djärv veteran och taktiskt geni utsågs till finsk överbefälhavare. Till sitt förfogande hade han 9 divisioner ( 400 000 man) och 145 flygplan. Sovjet gick in med 30 divisioner, 1200 stridsvagnar och 696 flygplan. Sovjet försökte härma tyskarnas blitzkrieg taktik och bombade Helsingfors gång på gång, allt för att undergräva finnarnas motståndsvilja. Finnarna gav dock inte upp så lätt. Mannerheim drog fördel av den finska vintern och finnarna slog hårt mot de sovjetiska angriparna. I den inledande fasen av kriget uppgick de sovjetiska förlusterna till 27 500 man, mot Finlands 2700. Sovjet insåg att man inte längre kunde slåss på finnarnas villkor. Man drog samman 45 divisioner på den finska fronten och i mitten av februari 1940 bröt man igenom finnarnas försvar, när vädret blev bättre förlorade finnarna sin avgörande fördel och man tvingades kapitulera den 12 mars. Finland tvingades avträda stora områden till Sovjet i fredsfördraget men Finland hade ändå vunnit en stor moralisk seger. Angreppet hade fördömts av 9 länder, bland dem USA, Storbritannien, Sverige och Italien. Tyskland höll sig opartiska.
Under Vinterkriget hade det gått lugnt till på västfronten med endast några små sammanstötningar. 6 månader efter krigsutbrottet sågs inte mycket av krigshandlingar, det fanns dock andra händelser som påverkade kriget. Den 20 mars avgick Daladier i Frankrike och ersattes av Paul Reynant. Den 3 april blev Winston Churchill befordrad från marinminister till ordförande i brittiska regeringens försvarskommitté. Det betydde att han kom ett steg närmare premiärministerposten, där han skulle ha en stor betydelse för krigsförloppet. Den 4 april sade Neville Chamberlain att han trodde att Hitler "missat tåget eftersom han inte gått vidare i sitt anfall i september 1939. 5 dagar senare invaderade Hitler Norge och Danmark, nu hade det verkliga kriget börjat.
Norge och Danmark
Den som hade kontroll över Norge hade kontroll över Östersjön. Kontroll av Norge var alltså livsviktigt för att Tyskland skulle kunna använda sin flotta effektivt mot de allierade. Deras värsta mardröm var att den starka Royal Navy skulle skaffa sig baser i exempelvis Bergen eller Narvik, då skulle inte den tyska flottan Kriegsmarine ens kunna känna sig säker i Östersjön. I slutet av 1939 försökte Tyskland få till en oblodig statskupp i Norge genom att förhandla med Vidkun Quisling, ledare för Nasjonal samling. Quisling skulle efter maktövertagandet begära Tysklands beskydd. På så sätt skulle Tyskland få kontroll på landet. Men Quisling som numera är ett ord för landsförrädare i Norge misslyckades och iden fick överges. Hitler hade svårt att bestämma sig om han skulle anfalla eller inte men till slut kom operation Weserübung igång, den innefattade även en ockupation av Danmark. Allt började den 9 april 1940.
Anfallet blev det första stora provet på Kriegsmarine som anföll 5 huvudmål. Narvik, Trondheim, Bergen, Kristiansand och Oslo. De hade stöd av över 1000 flygplan. Trots att Norge varnats den 4 april av en nederländsk miltärattaché hade inga åtgärder vidtagits. De fyra första målen togs utan några större förluster men Oslo vållade problem. Ett slagskepp skadades svårt och kryssaren Blücher sänktes av två kanoner tillverkade 1892, 1000 man omkom. Norrmännen försökte försvara landet men var inte organiserade och överbefälhavaren höll inte måttet och blev tvungen att ersättas 11 april. Kung Håkon och regeringen lämnade landet i samband med en evakuering av 24 000 soldater från Narvik den 8 juni. Vidkun Quisling utnämnde sig själv till regeringschef.
Danmark vållade Tyskland mycket små problem. Danmark accepterade sitt öde och endast 13 danska soldater dödades. Storbritannien var inte overksamma men pga. en taktisk miss hade man inte chansen att försvara Norge när attacken kom. På kvällen den 9 april kontrollerade Tyskland de strategiskt viktiga platserna i Norge och Danmark. Neville Chamberlain som några dagar tidigare hade sagt att Tyskland missat tåget befann sig nu i knipa.
Den 10 april inledde dock de allierade en offensiv mot Norge och slog gång på gång hårt mot tyskarna. I det långa loppet var dock tyskarna bättre organiserade och utrustade och de allierade drevs bort från centrala Norge. Den 28 maj lyckades Franska soldater återerövra Narvik men de övergav staden den 7 juni efter det att de övervakat evakueringen. De allierade hade nu fullt upp med anfallen mot Nederländerna och Frankrike. Neville Chamberlains politiska karriär var den 7 juni slut sedan en månad, den 10 maj ersattes han av Winston Churchill. Även Quisling hade då fått sett sin karriär ta slut sedan han den 15 april fått lämna ledningen i Norge.
Den 10 maj släppte Hitler lös sitt Bitzkrieg i väst.
NÄSTA STYCKE
Index | ![]()