Sovjetunionen genomförde en massiv uppbyggnad av sin krigsmakt från mitten av 1941, när tysklands invasion startade, fram till slutet av 1943. Infanteriets styrka hade ökat från 175 till 513 divisioner, antalet mekaniserade och pansarbrigader hade stigit från 78 till 290 och det något otidsenliga men i gyttjan mycket effektiva kavalleriet hade förstärkts från 30 till 41 divisioner. Allt detta trots de enorma sovjetiska förlusterna i början av den tyska invasionen. Tyskarna förvånades över den till synes oändliga tillförseln av förstärkningar som tycktes komma från ingenstans. Till detta kom mängden nya och överlägsna sovjetiska vapen. Stalin hävdade att segern i öster uteslutande var en sovjetisk prestation (många i forna Sovjetunionen tror detta fortfarande) men sanningen var att Sovjet inte kunnat vända kriget utan det omfattande stödet från de västallierade. Storbritannien försåg Sovjet med 4000 stridsvagnar, 4000 luftvärnskanoner och 6000 flygplan. USA levererade 4000 stridsvagnar och 6000 flygplan, och Kanada bidrog med 1000 stridsvagnar. Allt enligt lend and lease bestämmelserna.

1943 hade inletts dåligt för tyskarna vid Stalingrad och i Kaukasus. I norr hade armégrupp "Mitten" och armégrupp "Nord" inte lyckats mycket bättre. Efter flera nederlag som bl a resulterade i att den 17 månader långa belägringen av Leningrad hävts, tillät slutligen Hitler en reträtt till ställningar där möjligheterna till försvar var bättre. Denna strategiska reträtt stärkte den tyska frontlinjen och förkortade den med hälften till 350 km. 14 divisioner drogs undan till andra uppgifter som visade sig vara Operation Zitadelle. Zitadelle var en offensiv med målsättning att de sovjetiska styrkor som höll Kursk skulle omringas och utplånas. Hitler såg operationen som en möjlighet att visa världen att det fortfarande fanns kraft i de tyska vapnen. Hitlers plan sattes i verket den 5 juli 1943, 41 tyska divisioner med 1000 stridsvagnar ställdes mot 75 sovjetiska med 3600 stridsvagnar. De tyska trupperna lyckades nästan inte med någonting. Hitler som redan var inne i en depressionsperiod pga. de allierade framgångarna på Sicilien och italienarnas oförmåga att försvara sig gjorde då det som Roosevelt och hans generaler inte trodde han skulle göra. Ställd inför nödvändigheten att dra bort resurser från Sovjet för att försvara sig i Europa gav han order om att Zitadelle skulle blåsas av i slutet av juli.

Söder om de retirerande 9. och 4. arméerna ställdes Von Mansteins 42 tyska divisioner mot 120 sovjetiska. Den 3 augusti bröts den tyska fronten och de sovjetiska styrkorna kunde snabbt befria Belgorod och Bogodukov. De svepte sedan fram genom Ukraina och den 22 augusti återerövrades Kharkov. Den 7 september hade Von Mansteins armé reducerats så att han inte hade något annat alternativ än reträtt. Efter det att Hitler besökt Von Manstein och fått situationen klar för sig gick han med på en reträtt. Mansteins trupper (1. och 4. pansararméerna och den 8. armén) drog sig i mitten av september tillbaka över floden Dnjepr mellan Saporosje och Kiev. Sovjetiska trupper följde snabbt efter och denna gång hade de kommit väster om Dnjepr för att stanna. Den 6 november föll Kiev och det blev något av en symbol för ett troligt nederlag för Tyskland i Sovjet.

1943 slutade med tyskarna på full reträtt längs hela ostfronten. Trupperna var hårt åderlåtna och den massivt förstärkta Röda armén förföljde dem obarmhärtigt mot Berlin.

NÄSTA STYCKE

Index | Före | Europa | Afrika | Asien | Efter | Bilder