Den 8 oktober inledde den amerikanska 1. armén under general Bradley ett anfall längs en 8 km lång front mot den tyngst försvarade delen av Siegfriedlinjen på den nederländsk-tyska gränsen i närheten av Maastricht. Den 21 oktober intogs Aachen och blev den första allierade erövringen på tyskt område. Under tiden rasade general Patton med sin 3. armé vid Metz. Han hade ont om bränsle som en följd av att Eisenhower prioriterat den 1. armén. I slutet av oktober hölls en konferens mellan de högsta allierade befälhavarna i Bryssel. Man kom fram till att nästa offensiv borde bli en kniptångsmanöver med syfte att bryta igenom Siegfriedlinjen och tränga in i Tyskland. Den amerikanska 9. armén skulle rycka fram mot Köln och den amerikanska 3. armén skulle gå längre söderut mot Mannheim och Frankfurt.

 Anfallet inleddes i november 1944 och i december malde de allierade stridskrafterna sönder försvaret hos den en gång så starka tyska nationen längs hela Siegfriedlinjen och den tyska gränsen till Schweiz i söder. Ändå behöll de tyska trupperna en hög stridsmoral och fortsatte att slåss tappert. De franska generalerna De Lattre de Tassigny och Leclerc genomförde omfattande operationer i Vogeserna vid den schweiziska gränsen och i hela den södra sektorn och gav ett starkt franskt bidrag till nederlaget för Hitlers tusenåriga rike.

Det föreföll som om Tyskland för alltid var slaget. Men då, när SHAEF möjligen drabbats av en överdriven självsäkerhet, satte Hitler igång sin sista stora offensiv. Ett lysande genomfört motanfall som fick de allierade i gungning. Slaget om Ardennerna inleddes.

NÄSTA STYCKE

Index | Före | Europa | Afrika | Asien | Efter | Bilder