FÖRE KRIGET

Varför blev det krig? 1922-1939

Man kan säga att det var tre olika skeenden som till sist ledde fram till att det andra världskriget startade.

Det första var politiskt. Efter första världskriget hade de segrande stormakterna misslyckats med att skapa en ny och stabil världsordning. I Versaillfreden tvingades Tyskland till orealistiska villkor, detta var det viktigaste skälet till Hitlers folkliga stöd.

Det andra skeendet var de ekonomiska kriser som kom under 1920- och 1930-talen. Tyskland började i desperation trycka nya sedlar för att kunna betala de stora krigsskadestånden och detta orsakade en förödande inflation i Tyskland under 1922 och 1923. Den tyska markens värde gick från att 1921 ha en kurs på 75 mark för en dollar till att i slutet av 1923 ha en kurs på 4 miljarder mark för en dollar. Det tyska folket såg sina tillgångar bli värdelösa och de skyllde inte överraskande på regeringen. Detta gjorde att Hitler fick mer sympatier eftersom han talade om ett nytt tyskt välstånd och en ny industriell maktställnig. Krisen och den följande depressionen mellan 1929 och 1933 påverkade i ännu större grad krigsstarten. Eftersom krisen skapade sådan oreda hos stormakterna ökade trovärdigheten hos Hitler när han talade om ett livskraftigt nationalsocialistiskt alternativ Tyskland. När sedan President Roosevelt förde igenom en rad neutralitetslagar i USA stärktes Hitlers uppfattning av att USA aldrig skulle delta i ett krig i Europa. Detta var ett av hans ödesdigra misstag.

Det tredje skeendet var framväxten av en militant och totalitär nationalism. Det startade i Ryssland genom Stalin men spred sig sedan till kommunistiska revolutionistiska rörelser i de flesta av länderna i Västeuropa. Det var i en direkt reaktion mot detta som de högerorienterade, extremistiska, fascistiska och nazistiska rörelserna uppstod. Den första tillkom i Italien och ledde till att Benito Mussolini 1922 kom till Rom i spetsen för sitt fascistparti och där fick han tillräckligt med stöd för att bli utnämnd till premiärminister.

Inspirerad av Mussolinis framgång drömde Hitler och hans anhängare i Bayern om ett liknande maktövertagande. Målet verkade nära i oktober 1923 när Bayerns delstatsregering utlyste undantagstillstånd och trotsade regeringen i Berlin. Delstatsregeringen var beredd att antingen utropa självständighet för Bayern eller stödja en nationalsocialistisk kupp i Berlin. Det blev emellertid så att förhållandet mellan Bayern och regeringen blev mindre fientligt och Hitler fruktade att självständighet skulle gå före stadskupp. Detta skulle enligt Hitler ha förödande konsekvenser för ett nationalsocialistiskt maktövertagande och för honom själv som trovärdig partimedlem. Detta ledde till att han genomförde den så kallade ölhallskuppen i München, den var illa planerad och den slutade med att Hitler hamnade i fängelse i 9 månader. Det var under den tiden som han skrev Mein kampf. Kuppförsöket gjorde honom riksbekant men det nationalsocialistiska partiet fick arbeta undanskymdhet i 5 år.

Som en reaktion mot dessa aktiviteter hade samtidigt andra nationalistiska rörelser växt fram. Störst betydelse fick general Franco som i Spanien skapade en tredje stark makt när kriget kom närmare. I juli 1936 startade han en revolution mot den republikanska regeringen. Hitler beslutade genast att stödja Franco med flygplan, stridsvagnar, tekniker och pengar, han avdelade även en stor del av luftwaffe till något som kom att likna övning i aktiv tjänst. Luftwaffe finslipade störtbombningstekniken och övade på bombmattor. Efter spanska inbördeskriget hade Tyskland, som enda stormakt i det kommande kriget en kår av stridstränad flygpersonal.

Mussolini var även han inblandad i Francos revolution, kanske i högre grad än Hitler och i oktober kom Tyskland och Italien överens om att uppträda gemensamt i utrikespolitiska frågor, Berlin-Rom-axeln. Månaden efter undertecknade Tyskland och Japan Antikominternpakten riktad mot den kommunistiska internationalen. I juli 1937 invaderade Japan Kina och Italien insåg vad som höll på att hända och i november anslöt man sig till antikominternpakten.

Under 1938 togs ytterligare steg mot kriget, den 13 mars kom annexionen av Österrike. Storbritannien och Frankrike såg precis som Hitler trodde på utan att ingripa. Efter det kom krav på Tjeckoslovakien. Hitler ville ha Studetområdet, ett område med en huvudsakligen tysktalande befolkning. Då började de europeiska staterna inse att kriget var nära. Storbritanniens premiärminister Neville Chamberlain och Frankrikes konseljpresident Edouard Daladier gick in och medverkade till att Tjeckoslovakien tvingades avträda Studetområdet med viktiga och värdefulla mineraltillgångar. Hitler garanterade i utbyte att Tjeckoslovakien inte skulle angripas. Det löftet höll han i 6 månader.

Den 15 mars 1939 ockuperade hans arméer Böhmen och Mähren. Den 23 mars annekterades den litauiska staden Memel med etnisk tysk befolkning. Fortfarande reagerade inte Storbritannien och Frankrike. Till slut gjorde dock Chamberlain klart att ett angrepp mot polen inte skulle tolereras. Den 26 april, sedan Italien invaderat Albanien återinförde Storbritannien allmän värnplikt. Detta var ett tydligt tecken på att den brittiska eftergiftspolitiken övergetts. Trots detta trodde Hitler att han skulle kunna anfalla Polen utanvedergällningsåtgärder från Storbritannien och Frankrike.

Den 22 maj undertecknade Tyskland och Italien ett närmare samarbete, Stålpakten. Där lovade länderna varandra ömsesidigt militärt bistånd i händelse av krig. Nu behövde bara Hitler försäkra sig om att Sovjetunionen inte skulle ingripa om han anföll Polen. Den 23 augusti hade Hitler lyckats övertala Stalin att inte underteckna några avtal med Storbritannien och Frankrike, Sovjet undertecknade istället en icke-aggressionspakt med Tyskland. Som tack fick Stalin invadera de baltiska staterna utan tysk inblandning. Samma dag undertecknade Storbritannien och Polen en pakt som gjorde att Hitlers försök att isolera Polen misslyckades. Han avbröt det planerade anfallet mot Polen mindre än 12 timmar före planerad tid den 26 augusti, nytt datum blev den 1 september. Hitler var inte längre så säker på sin sak man han var bunden av den.

Anfallet kom den 1 september 1939 och kriget var nu oundvikligt. Klockan 9 på morgonen den 3 september kom Storbritannien med ett ultimatum och Hitlers värsta farhågor besannades. Denna gång var inte Chamberlain beredd att kompromissa. Ultimatumet sa att Tyskland skulle avbryta anfallet mot Polen senast klockan 11 på förmiddagen, annars skulle krigstillstånd råda mellan Storbritannien och Tyskland. Hitler hade gått för långt, han hade varit arrogant och nu var han alltför medveten om sin politiska sårbarhet för att retirera.

Klockan 11.15 på förmiddagen den 3 september 1939 tillkännagav Neville Chamberlain att Storbritannien befann sig i krig med Tyskland, på kvällen hade även Frankrike förklarat Tyskland krig.

Index | Före | Europa | Afrika | Asien | Efter | Bilder